”Jag har levt med en suicidalitet till och från i 20 år”

För Susanne finns självmordstankarna hela tiden med i bakgrunden. De är en del av hennes vardag som hon måste förhålla sig till. I stressiga situationer i livet, när andra kanske skulle reagera med magont eller trötthet, kan hon istället få tankar på att hon inte vill leva längre. Det har tagit henne många år att förstå vad självmordstankarna handlar om men idag har hon hittat verktyg för att hantera dem.

Tankarna på att hon inte orkade leva längre började redan i tidiga tonåren och har under åren lett till flera självmordsförsök.

Idag ser hon att orsaken var att hon hamnade i situationer med för mycket belastning utifrån den kapacitet hon hade. Hennes sätt att hantera det var att tänka på självmord.

• – Man är i en situation där man inte ser några alternativ. Smärtan är så stor och man kan inte se vägen ut. Hur mycket man än försöker reda upp sina bekymmer så blir de bara större och större och man kan inte tänka klart till slut.

Det som hon har förstått på senare år är att hon lider av en kronisk latent suicidalitet, en känslighet som innebär att hon vid för mycket stress får självmordstankar.

– Och det behöver inte handla om så stora saker har jag förstått på senare tid. Det här pratar vi alldeles för lite om. Personer som lever med det här och som inte har förstått vad som händer och vad man kan göra åt det, de är väldigt ensamma i sin sårbarhet. Men lär man sig förstå hur man fungera och vad som triggar så kan man lättare ta hand om sig själv.

Susanne har många år av KBT-terapi bakom sig och det har gett henne verktyg att hantera sina självmordstankar. Hennes terapeut har hjälpt henne bygga upp en tillit till sin egen förmåga att hantera svåra situationer men också att känna en tillit till vården. När hon fick en vårdplan där det blev tydligt hur vården skulle agera och när hon såg att de faktiskt följde den, så växte det fram en känsla av trygghet. Men det har även funnits situationer när hon inte fått den hjälp hon har behövt av vården och det har nästan kostat henne livet. Susanne vet att det är av oerhörd vikt att vården finns där både förebyggande och i akuta situationer, att det kan handla om liv och död i vissa situationer.

Hon har också förstått hur viktigt och till och med livsnödvändigt det är att tillåta sig själv att ha marginaler i livet. Det kan handla om att prioritera grundläggande saker som sömn, mat, vila och att lyssna på sina signaler. Det är också viktigt att vara öppen och ärlig med hur hon mår, till exempel att tala om på sin arbetsplats när hon känner att hon behöver ta det lugnare på jobbet.

• – Jag är egentligen en väldigt högpresterande person. Det är en process som tagit många år att acceptera att det jag vill och det jag klarar av inte alltid är samma sak. Men man får välja, antingen kör jag slut på mig eller så taggar jag ner på kravnivåer och får ett bättre liv.

Något som har betytt mycket för Susanne när hon mått dåligt är att människor i hennes omgivning funnits där och visat att de bryr sig. Det har fått Susanne att känna att det är okej att prata om sitt mående.

– De har vågat vara ärliga och frågat hur jag mår. Då öppnar man upp en möjlighet att prata om det. Det hjälper jättemycket att de här känslorna får finnas och att jag inte behöver hålla det för mig själv. Väldigt ofta finns kanske ingen enkel lösning men bara att dela känslorna med en annan människa blir en form av smärtlindring.

Ofta är det de små sakerna som betyder mycket, menar Susanne. Att få ett sms eller att någon följer med på en promenad även om man inte orkar prata. Det är bara skönt att någon finns där.

I stressiga situationer kan självmordstankarna fortfarande dyka upp, men idag vet Susanne hur hon ska hantera dem.

• – Jag försöker ta reda på varför jag funderar så. Det kanske är väldigt mycket i min livssituation just då eller jag kanske är väldigt trött och har inte ätit. Då tänker jag: okej jag släpper jag det här och så får jag fundera mer på det imorgon. Jag ser till att äta och går och lägger mig. Ofta har det försvunnit nästa dag.

Susanne arbetar idag som folkhälsovetare med suicidprevention.  I sitt arbete föreläser hon om sina erfarenheter av självmordstankar. Det känns viktigt att kunna bidra för att hjälpa andra och förhoppningsvis skapa en förändring.

• – Jag brukar säga att jag kan sluta prata om det här den dagen vi har en suicidgala på tv och den är lika självklar som en bröstcancergala. Det är ett sånt stort problem som berör mängder med människor i Sverige och vi behöver vara öppna med det.