” Jag ville inte dö. Jag ville bara inte ha det här livet”

John vet hur viktigt det är att få vara öppen med hur man känner.  Han brinner för att få berätta om sina erfarenheter för att kunna hjälpa andra som har det svårt. För det fanns en period i livet när han kände att han inte kunde prata om hur sina känslor och det höll på att kosta honom livet.

För John kom problemen när han levde i en destruktiv relation där han inte kände sig förstådd och lyssnad på.  Han upplevde att han hela tiden gjorde sin dåvarande partner besviken. Vad han än gjorde så var budskapet att han inte dög. Efter ett tag började han tro att det var sant.

– Min självkänsla var nog relativt låg redan innan av flera orsaker. Men under tiden vi var tillsammans försvann den helt, berättar han.

John kände inte heller att han kunde berätta för någon hur han mådde. Han  hade visserligen en stor bekantskapskrets men i det sammanhanget  upplevde han att man gjorde allt för att hålla uppe fasaden. Den destruktiva relationen ledde till att han blev allt mer isolerad och tappade kontakten med sina föräldrar.

• – Jag var så inriktad på att jag får välja henne eller mina föräldrar. Då verkade det självklart. Jag ville vara lojal mot min partner så då fick min familj stå tillbaka.

Självmordstankarna kom ofta i samband med bråk då John kände att allt vändes mot honom, att allt var hans fel. Efter fyra år i relationen började  han få allt mer detaljerade planer på hur han skulle avsluta sitt liv. Det ledde till två självmordsförsök under loppet av bara en vecka.

Vid det första blev jag som tur var upptäckt och avbröt av den anledningen.  Andra gången slogs jag plötsligt av en tanke: Jag ville ju inte dö, jag ville bara inte ha det här livet.  Med den tanken ringde jag 112 och fick hjälp. Överlevnadsinstinkten fanns där, jag ville bara bort från det förhållande som bröt ner mig.

Trots självmordsförsöken kände han inte att han fick någon förståelse från sin partner.  Vid ett tillfälle blev John så förtvivlad att han inte orkade hålla uppe fasaden utåt längre. Han sökte upp en vän och berättade om sin situation.

Jag bröt ihop totalt. Det var en lättnad att äntligen få säga sanningen. Jag var relativt ansedd för hur jag uppförde mig utåt i det sociala sammanhang som jag befann mig i. Men det var inte värt något om jag inte orkade leva.

Till slut kom John till en punkt där han insåg att han måste bort från relationen, det var inte hållbart längre. Den närmsta tiden efter att han lämnat sin partner kände han sig skörare än någonsin tidigare. Han fick återigen kontakt med sin familj och från dem fick han höra att de knappt kände igenom honom längre.  Det var som att hela hans personlighet hade smulats sönder.  Saker han tidigare tyckt om, som att spela gitarr och uppträda inför vänner, var han nu helt ointresserad av. Efter ett år kom livet ikapp och John gick in i väggen.

– Jag hade börjat få det bra, då slappnade jag av och då hinner det här ifatt. Jag kom ner i en depression och tyvärr hände det en del saker som utlöste självmordstankarna på nytt.

Men då hände något som John beskriver som räddningen.  Han kom i kontakt med Fontänhuset som är en verksamhet för personer som har psykisk ohälsa. De har ett arbetsinriktat program med både social rehabilitering och arbetsrehabilitering. För John innebar Fontänhuset en vändpunkt i tillvaron

• – De gav mig känslan att det var okej att må dåligt, det var inte mitt fel. Då slappnade jag av. Jag visste att jag kunde bryta ihop och sjunka ända ner för det fanns någon där som hämtade upp mig. I och med det nådde jag botten på riktigt men med den effekten att jag kunde börja från scratch och hitta tillbaka till mig själv.

I samband med det kom John också till en avgörande insikt.

– Jag hade åkt in och ut på psyket i ungefär ett halvår och förstod att det här inte kommer funka, jag kommer inte orka leva om jag inte bestämmer mig för att leva. Jag vill leva för min egen skull, det ska inte hänga på andra om jag vill fortsätta eller inte.

Från den dagen upplevde John en påtaglig skillnad. Han hanterade svårigheter på ett helt annat sätt. Även om det var tungt ibland så gick han inte ner sig, utan nästa dag kändes det lite bättre.

Tack vare Fontänhuset, samtalsterapi och stöd från familj mår John bra idag. Han känner sig starkare än någonsin tidigare och är nu i en relation där han känner stort stöd från sin sambo.  Det han har varit med honom har förändrat honom och gett honom nya perspektiv på livet. En viktig sak som han har med sig från det han har gått igenom, är att sätta sina egna behov i första rummet.

• – Jag måste se till att må bra själv och det handlar om att omge sig med människor som ger energi istället för att bara suga energi. Det känner man om man tänker efter. Det är så man hittar sin väg i livet. Man får utgå från vad som lyfter en och vad som ger en energi